Biodling

De växter som kan erbjuda den sötaste necktarn får flest besök av bina. T.ex. Maskros, hallon, raps, klöver, mjölkört, lind, lönn, ljung. Det behövs 60.000 utflygningar från bikupan för att få ihop råvaran till ett kilo honung. Nektarns sammansättning, liksom dess färg och smak, varierar från den ena växtarten till den andra. Som regel innehåller försommarens blommor mer druvsocker och sensommarens mer fruktsocker, (som sägs vara lämpligare till matlagning).
Bina omvandlar nektar till honung genom att minska vattenhalten och genom att tillsätta enzymer som bryter ned sammansatta sockerarter till enkla. När bina täckt honungen med vaxlock är den mogen att skörda.

Biodlarens arbete:
Slungning: Honungen utvinns ur ramarna i en slags centrifug (slungare)
Silning: Den nyslungade honungen, som är lättflytande, hälls genom silar så att vax och andra främmande partiklar försvinner.
Skumning: Vid skumning avlägsnas små vaxpartiklar och en stor del pollenkorn som finns i honungen. 5000 pollenkorn per gram blir dock kvar.
Röring: Röring gör att honungen får en mjuk konsistens. Orörd honung kristalliserar efter en kort tid och blir ofta grovkornig.
Tappning: Till sist är det dags att tappa honung på burkar.

 


Genom att jag skördar och slungar vår honung på traditionellt vis så säkerställer jag en hög kvalité på honungen.